Då jag läser Göran Hägglunds inlägg i SVD i dag blir jag både arg och upprörd.
När man sedan tittar på alla kommentarerna så är det nästan bara uteslutande bittra män.
Hägglund drar in FN och barnkonventionen i sitt resonemang vilket jag tycker är rätt
tragiskt. Man pratar om barnets rätt till en pappa.
Min pappa dog då jag var sju år gammal. Min mamma fick kämpa på med två barn och som ensamstående, var hon en dålig mamma för det Göran? Hon kanske skulle ha lämnat bort oss barn till ett fosterhem för att inte bryta mot våran mänskliga rättighet att ha en pappa?
Tittar man på kommentarerna så är dom fylda av hat, fördomar och en människosyn som tillhör en svunnen tid.
En påstod att man gjorde världen känslolös och sakna kärlek som bara familjen kan ge. Han nämnde över huvudtaget inte kärleken mellan mor och barn vilket säger allt om honom.
Hur låter det här? ”Ja jag vet att din pappa slog dig och din mamma. Att han söp upp alla pengar och knullade runt men lilla barn du har i alla fall en pappa så klaga inte.” nej det låter inte så bra.
Nej det man borde föra debatt kring är hur mycket staten generellt ska ge stöd åt befruktning på ett eller annat sätt vare sig det gäller familjer eller ensamstående. Är barn verkligen en mänsklig rättighet?
Jag tycker man ska prata om barns rättighet att bli älskade och känna sig trygga och sedda istället.
pylon of the pit 
KD och amerikanska kristna högermän ‘värnar’ om familjen, alltså deras rätt att bestämma över kvinnor o barn, och må de tiga i församlingen
Idag när vi blir mer och mer självständiga och även ska kalla varandra för ‘hen’ finns ingen anledning till varför ensamstående kvinnor inte ska kunna få inseminerad befruktning, bättre det än att lura på en killa på krogen ett barn som han inte vill ha, på samma sätt som jag tycker det ska vara en mans rätt att använda en surrogatmamma för att få sitt barn
Men… och det finns ett men, man måste också tänka på att det finns många barn i världen så att adoptera borde var ett alternativ istället för att man alltid måste föda sitt eget barn
Bra skriver, det viktigaste vi vuxna borde tänka på är att alla barn ska känna sig trygga, älskade och önskade. Vem som sedan uppfostrar dessa barn är egalt.