I DN idag finns det en artikel om Lego och hur man har en förlegad syn på könsrollerna. Killar bär mörkt, krigar och är tuffa. Tjejer bär rosa och bakar.
Detta är en tragisk verklighet och Lego är långt från ensamma om denna sjuka synen på våra könsroller. Det räcker med att gå in i leksaksaffären för att förpassas till en passerad tidsålder.
En annan sak som jag reagerade på är alla kommentarerna man finner i samband med artikeln. Större delen är av män som spyr galla över feminister och genus. Jag misstänker att dom flesta av dem hyser drömmar om att få kedja fast kvinnorna vid spisen igen. Jag blir mörkrädd av det hat, okunskap och ren dumhet som män kan uppvisa.
Jag är inte feminist men jag är mot fasta roller för något kön eller färg.
pylon of the pit 
Vi är nog minst lika många om inte fler kvinnor än män som spyr galla över feminister och genusvetenskap 🙂 Jag vill i alla fall att det ska finnas kvar saker som är könsspecifika, för jag vill kunna särskilja mig från männen på andra sätt än genom att ha tighta åtsittande kläder. (Alltså om inga egenskaper, intressen, kläder, accessoarer etc längre ses som kvinnliga eller manliga utan enbart mänskliga så är ju ända sättet att vara kvinnlig på genom att visa hud och/eller former.) För mig och många med mig är könstillhörigheten viktig. Jag är mer än bara en människa, jag är kvinna också och jag vill att det ska betyda något.
Men det betyder väll något för dig. Så du menar att det ska betyda samma för alla?
Du måste skilja på vad människor tycker det betyder generellt och vad de tycker det betyder på individnivå. Mitt inlägg gäller generell nivå, dvs stereotypen av en kvinna. Alla individer i en kultur har sin egen syn på vad det innebär att vara kvinna, ofta är denna syn ganska lik från individ till individ men skillnader finns alltid. Alla individers aggregerade syn på kvinnan bildar den kvinnliga stereotypen för den kulturen. Det finns alltså ingen kvinna i verkligheten som uppfyller stereotypen helt eftersom det bara är en projektion av allas gemensamma åsikter där de åsikter som är mest vanliga ger mest utslag i stereotypen. Dock är stereotypen en bra riktlinje för vad det innebär att vara kvinna i en viss kultur trots att det inte finns någon enda kvinna som helt överensstämmer med stereotypen. Och genom att anamma saker från denna icke verkliga stereotyp kan jag visa min könstillhörighet 🙂 Av samma anledning tycker jag det är helt okej att driva med stereotyper av alla de slag för det finns ju inga människor som är stereotypa. Blir så irriterad på folk som tycker det är kränkande med kvinnor är si och män är så skämt. Kränkande för vem? Ingen människa passar ju in i stereotyperna så hur kan man ta åt sig? 🙂
Det bloggen handlar om – tror jag – är att leksaksföretag cementerar könsfördomar.
En kvinna är en kvinna och en man är en man, det kan inga feminister eller genusforskare ta bort på något sätt, inte ens genom att man ska använda ordet hen.
Men vi måste lära våra barn och alla vuxna också för den delen att tjejer kan vara poliser, brandmän och militärer, precis som killar kan vara förskolelärare, sjuksköterskor och damfrisörer.
Men vilka barn idag tycker att tjejer och killar inte kan vara alla dom sakerna? När jag gick i skolan på 80-talet och 90-talet så fanns det ingen som tyckte något annat, möjligen att några tyckte det var lite roligt och udda med manliga sjuksköterskor men inte mer än så. Känns som att dom som har det som mål slår in öppna dörrar.
Vad vi borde lära våra barn nu istället är att inte alla tjejer (eller killar) kan bli alla de yrkena, inte utan att man har tillräckliga meriter, vilket till exempel innebär att inte lika många tjejer som killar kan jobba i yrken som kräver fysiskt styrka. Det som händer i vårt land nu när man väljer att sänka intagningskrav till brandkåren och polisen för att fler kvinnor ska komma in i yrket är så oansvarigt att man hoppas det är ett skämt.
Vad jag var ute efter var de generella roller och fack som samhällen skapar åt människor. Vi ska alla vara så fria men så många är fast i illusionen om hur man ska vara eller inte.
Det har ju inget alls med brandmän/kvinnor eller annat.både män och kvinnor har begränsningar.
¨
När du pratar om att vara kvinna till exempel är det verkligen vad du tror en kvinna är eller är den bilden en tillverkad bild av det samhälle vi lever?
Om du, några av dina vänner och kanske några i din familj jobbade på Lego, i ett samhälle där du inte överöses av andra jobb, hade du då sett att företaget helst svarade mot aktieägare och anställda och gick den här vägen för att ta sig ut ur krisen eller att de undvek detta med hänsyn till ett segment i den rådande genusdebatten med konkurs som följd?
Företaget måste kränga, annars konkurs. Sen att det totala lidandet av konkurs kanske är mindre än det totala lidandet av de stereotypa könsrollerna de förmedlar med sitt sortiment är en annan 5a 😉
Det är ett företag, i näringslivet, med avkastningskrav… Sen finns det andra institutioner som jobbar för att påverka föräldrar och barn så dessa produkter förhoppningsvis blir mindre relevanta för marknaden.
Är det verkligen en annan femma? jag tror inte det faktiskt. Det är lätt att tro men vi inprentas så mycket skit från början som när man nästlar upp det inte är annat än floskler. Och ”alla andra gör det” är en klassisk ursäkt för allt 🙂
Som företag och aktieägare har man också ett samhälligt ansvar. Om man ger jobb är det då okej att skita ner vår miljö, att använda farliga komponenter som dödar medarbetare?
Vi har alla vuxna ansvar för att ge våra barn en bra uppväxt när varken kön, ras eller religion ska ha någon betydelse i de val som vi göra i våra liv.