Den stora Gatsby är en av de stora amerikanska romanerna. Lika sorgsen som romanen/filmen i sig är att den inte blev mottagen av sin dåtid som efter F. Scott Fitzgerald död.
Baz Luhrmann gör som vanligt ett bra arbete och man känner snabbt igen hans hantverk från bland annat Moulin Rouge med överdåd av musik och flärd. Till och från får den nästan en musikalkänsla dock brister ingen ut i sång.
Allt är välspelat och filmen rullar på i god takt. Man får känslor för den försupne Tobey Maguire. Även DiCaprio gör en mycket bra roll och bar vuxit till att bli en stilig herre. Dock tycker jag det är Joel Edgerton som lyser mest i sin tolkning av vidrighet.
Men det är mer i filmen och romanen än det som möter ögat. Vad är det egentligen den gröna lanternan representerar för Gatsby och för oss som människor? Ett ständigt strävande efter ett ouppnåeligt mål. En dröm vare sig den är amerikansk eller vår egen. Att om den skulle materialisera sig kanske den inte är den dröm vi hoppats på. Drömmen blir en mardröm och vi förgår i vår egen illusion?
Hur som helst en mycket sevärd film.