Jag har vandrat vad många skulle kalla en ”andlig” väg. I början var jag själv naiv. De år jag tillbringade inom den andliga skolan och loge hade sitt syfte i mitt liv men knappast på det sätt som skolan trodde. Mot slutet blev jag väldigt besviken på ledarna och lärarna som visade sig vara blinda för sin egna gigantiska egon och hur lätt det var att lura dem genom att klappa dem medhårs. Allt var svart och vitt för dem och alla de ogillade var naturligtvis onda.
Åren som gick såg jag samma mönster upprepa sig gång på gång i olika grupper av olika ”andliga” organisationer. Efter ett tag blev jag väldigt luttrad och trött på alla dessa självutnämnda gurus och lärare som hade den ultimata sanningen.
Har nu vandrat in i nya tidens sexuella frihet och övningar. Även här ser jag samma mönster upprepas. Samma människor med samma budskap. Man har bara bytt ut ord och namn. Dock är dessa tantraskolor och andra utbildningar på ett helt annat plan när det gäller det ekonomiska. För mig börjar det likna scientologernas jakt på pengar. Namn och övningar är skyddat och man lovar guld och gröna skogar.
Men en sak har jag lärt mig att om det kostar massa pengar och det finns självutnämnda gurus som alla ska dyrka bör man dra öronen åt sig illa kvickt. Låter det för bra för att vara sant så är det också det. Låt det sunda förnuftet råda och ifrågasätt alltid. För är det något dessa gurus avskyr är att bli ifrågasatta.
Jag försöker hålla ett öppet sinne och inte döma. Men ibland blir jag bara så matt 🙂 Inget nytt under solen.
pylon of the pit 
Ja vad ska man säga? Vad är det folk söker när de lägger 10 000 tals kronor på att gå olika kurser hos olika typer av ‘ledare’
Varför är ingen nöjd med sig själv, varför tror man att det finns något ‘bakom husknuten’