Hur känner man igen en person som drabbats av äventyrsspelsyndrom? Denna åkomma som dök upp i slutet av 80-talet men blommade ut ordentligt under 90-talet.
Plockar personen upp de mest märkliga ting när hen är ute på stan? Rensar personer runt i var soptunna i hopp om att hitta ett rep eller ett meddelande? Bär personen med sig en stor väska att ha de mest absurda ting med sig som grenar, stenar, trasiga flaskor, svärd etc…
Trycker och rycker personen på allt som sticker ut eller ser löst ut i hopp om att det är en knapp som ska öppna en lönndörr?
Om hen pratar med främlingar på de mest märkliga sätt, vad heter du? Går du ofta hit? Vart ska du? och frågar personen samma sak om och om igen i hopp om att få ett annat svar?
Försöker man se mönster i allt. Återvänder till samma plats om och om igen. Går genom samma dörrar fram och tillbaka.
Summa summarum, beter du eller någon i din bekantskapskrets som en schizofren uteliggare och bag lady ja då är risken stor att denna har äventyrspelsyndrom!!!
Bota detta genom att genast ladda ned ett gammalt retrospel och ödsla en hel helg inklusive nätter på detta 🙂
pylon of the pit 