Efter att sett det senaste the Walking dead igår slog det mig att serien är en metafor för hur vi är som personer.
De överlevande huvudpersonerna är den delen av oss som är vårt medvetna med självinsikt. De personer som dödar och beter sig illa är vi när vi släppt taget om självinsikten och bara drivs av våra undermedvetna drifter och yttre omständigheter. Zombies är det som påverkar oss som vår uppväxt, våra upplevelser, vår animaliska natur etc…
Så frågan vi måste ställa oss var dag och inför vart beslut vi tar om vad vi gör och uppför oss i konflikter och jobbiga situationer är vilken person vill vi vara? Den som tar mogna och medvetna beslut eller den som ohämmat och obalanserat attackerar sin omgivning och inte kan hantera konflikter?
Det är våra handlingar som definierar oss som människa och individ. Att göra medvetna beslut grundade på självinsikt är inte lätt och gör ont. Det är en kamp var dag. Men är inte denna kamp värd var droppe än att vara slav under sina drifter och yttre omständigheter?
Vi vinner långt ifrån alla slag men för var kamp vi vinner och för vart försök vi gör växer vi som människa och gör att vi är något mer idag än vad vi var igår.
Detta innebär att man ibland måste ta beslut som är jobbiga, obekväma och utmanande. Hellre vandra ensam och rakryggad än att böja sig för omständigheter som vill ta kontrollen över ens liv vilken form dessa omständigheter de än må ta.
pylon of the pit 