Lösryckta minnen av en avlägsen fader

stickadslips

Få minnen har jag kvar av min far. Som liten pojke höll jag fast vid ett par gamla stickade slipsar och ett gammalt bröllopsfotografi.

Jag kan än i dag känna den dammiga doften av slipsarna som låg kvar byrålådan gjord av teak. Texturen och bruna färgerna.

Annars ett irriterat ansikte och ilsken röst riktat mot ett obstinat barn som inte ville tvätta sig ordentligt och som ville spela fotboll fast han var sjuk.

Den enda bilden som riktigt etsade sig fast i en sjuårig pojkes näthinnor var bilden av en död far i ett dike. Hur han ligger där som han sov med slutna ögon. Det enda som påvisade att något var fel var det blod som rann från hans öra. Hur mycket jag än försöker kan jag inte få bort denna bild ur mitt minne.

Det enda som fanns kvar var mörkret och döden. Jag brukade gömma mig bakom fåtöljen som han brukade sitta i. Gråtandes och rädd för både död och mörker men ingen kom och tröstade eller försökte förklara utan det som jag mötte var tystnaden, man pratade inte om döden.

Jag ville inte ha sympati eller ömkande blickar utan jag ville ha klarhet något som tyvärr inte bjöds. Andra kanske kunde blunda och glömma men jag bar det alltid med mig.

Så det mest positiva jag kommer ihåg av min far är en stickad slips i brunt och grönt som doftade damm.

Det här inlägget postades i gott å blandat och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Lösryckta minnen av en avlägsen fader

  1. Annika skriver:

    Vackert och sorgset skrivet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s