Så har det kommit ut en ny film som på sätt och vis handlar om Freddie Wadling. Det är Carl Abrahamsson som har gjort filmen Ingenting är sant… som bygger på en super8 film han gjorde med Freddie 1988.
Man får se en yngre och en äldre Freddie som svarar på samma frågor nu som då. Samma låtar fast nu som då.
Det är en kort och intressant film för de som uppskattar Freddie Wadling som artist. Precis som filmen en släkting till älvorna där titeln syftar på ett uttryck om någon man inte riktigt förstår sig på så är det samma här, inte alltid lätt att förstå Freddie.
1988 upplevs han som rätt suddig och aningens påtänd medan dagens Freddie är något klarare men märkt av ett hårt liv med droger och alkohol.
För att referera till en kommentar som Wadling säger i filmen att det kanske är på grund av alla hans mörka sidor som det uppstått musik.
Detta är en kort men intressant film och det är bara att njuta av den naturkraft som Freddies röst var 1988. Men är man ingen jättefan av Freddie är detta kanske inte något man uppskattar.
pylon of the pit 