Bram Stokers Dracula är en av de stora skräck-klassikerna både som film och bok. Mitt första möte med greven var som mycket ung, skräckslagen av filmen med Christoffer Lee då jag gick på lågstadiet men jag läste även den förkortade versionen som Beppe Wolgers av all som översättare.
Maila Hämäläinens nyöversättning utgavs av H:Ström och är inte en förkortning. Översättningen känns mycket bra speglar den viktorianska eran bra.
Dracula är välskriven och man fastnar verkligen i den även om kvinnosynen på den tiden lyser genom tydligt och kan bli lite störande då kvinnor sågs som svaga våp som man måste skydda. Bortser man från detta och att dagboksformen ibland också är lite seg i vissa delar är det en bra kvällslitteratur. Sexualiteten är också något farligt förstår man om man läser genom raderna.
Jämför man boken med de filmer som kommit så får man en annan bild av Dracula än vad filmerna har där greven ofta är vackrare än vad som beskrivs i boken.
Ett måste för alla skräcklovers där ute 🙂
pylon of the pit 