Då jag för några dagar sedan snubblade över skivan Re Imaginos av Albert Bouchard blev jag väldigt glad då skivan Imaginos av Blue Oyster Cult är en av mina favoriter och en av de mest ockulta historia som finns på skiva.
Så vad är detta kan man då fråga sig. Skiva Imaginos som kom B.Ö.C släppte i slutet av 80-talet var egentligen tänkt vara ett projekt av Sandy Pearlman som var själva grunden till att B.Ö.C skapades. Imaginos grundar sig i dikter och drömmar som Pearlman skrivit och haft.
Vissa av låtarna som finns med på Imagionos kan man finna bland de första skivorna av B.Ö.C men projektet Imaginos som skulle vara sträcka sig över flera skivor blev aldrig av på 70-talet på grund av motvilligt skivbolag (så klart).
På 80-talet började Pearlman och den före detta trummisen i B.Ö.C planera och skriva nya låtar för ett egen projekt för att få ut Imaginos. Åter igen bråkade skivbolagen och till slut fick B.Ö.C släppa Imaginos istället men nu med ett antal mindre låtar och bara som en LP (eller cd).
2020 släppte Bouchard vad han anser hur Imaginos egentligen var tänkt att låta och vara med några av låtarna som inte kom med på skivan Imaginos av B.Ö.C
Då jag började lyssna hade jag hopp om att få lyssna på hur det var tänkt dock med en annan ordning av låtar för att få en riktig kronologisk ordning av berättelsen. Pearlman ansåg att det inte var nödvändigt och tyckte att låtarna hade nog med referenser i sig till varandra så att lyssnarna själva kunde lista ut vilken ordningen som gällde.
Tyvärr efter ett par lyssningar så når skivan inte mina högt satta drömmar. Produktionen är inte speciellt bra, Bouchards röst håller inte riktigt måttet (pga ålder?) och vissa stycken känns rent av falska. Stämningen som B.Ö.C fick på Imagnos infinner sig inte.
Imaginos var Pearlmans barn och det märker man här trotts allt och drömmen om att få en riktig rocksaga som album om Imaginos dog nog med Pearlman.
Jag kommer fortsätta lyssna på Imaginos och är osäker om jag kommer återkomma till Re Imaginos.
pylon of the pit 