Med ena foten i det synliga och den andra i det utanför.
Med regnet hängandes kyligt i luften vandrade jag idag genom träden.
Luften var full av lukten från multnande löv och hästars avföring.
Försökte greppa en tanke eller två. En känsla som jagade mellan nakna spretande grenarna ovanför mitt huvud.
Jag har dig vid min sida. Dig och gudinnan av mörkret mellan stjärnorna.
Ur hon som är mörkret kom jag och genom det ska jag vandra igen.
Vad finns att frukta i det?
pylon of the pit 
vackert…. fast jag trodde du skulle kalla den Skymmningslandet.. 😉
Jag blir alltid lika tagen av din lyrik.
Otroligt fin. Många bottnar.
Tack för att du delar med dig.
mmm Joakim tur att jag säger till dig att du SKA dela med dig
annars hade andra inte chansen att få läsa det du skriver