Saknaden efter dig

  Timmarna drar sig fram och dagarna står stilla.

Alla ansikten jag ser har ett stort fel, dom är inte ditt ansikte.

I sällskapet jag har på dag och middag är sällskap i ensamhet för du inte är här.

Dina ord, ditt leende, din värme, din blick.

Din tystnad och den närhet som finns finns inte här.

Att se dig på skärmen får mig att vilja sträcka mig ut och röra ditt ansikte.

Men det som möter mig är en kall skärm och visheten att saknaden är stor, Annika.

Det här inlägget postades i gott å blandat och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s