De senaste åren har det stormat mycket i svensk politik tack vare att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen och att de ständigt har ökat i popularitet. Detta har upprört den politiska och kulturella eliten så till den milda grad att det känts som en tävling om vem som kan smutskasta SD och deras väljare mest.
Standard har ofta varit att placera SD längst ut till höger men ingen har egentligen frågat sig om detta verkligen stämmer, iallafall när det kommer till de som röstar på SD.
Min åsikt är att det sättet som många behandlat frågan om SD och dess väljare visar på de starka fördomar som kritikerna själva hyser men inte ser. Man gör det lätt för sig genom att placera SD höger om höger och sedan peka finger och sedan smutskasta men ingen stannar upp och ställer sig frågan varför de blivit så stora.
En stor del av de som röstat på SD är personer som tidigare bland annat har röstat på socialdemokraterna, men som känner sig övergivna och alienerade av partier och politiker generellt. Det man inte förstår eller vill förstå att ju mer man smutskastar och förenklar saker kommer SD få mer väljare. Många politiker från både vänster, mitt och höger hyser ett förakt mot den vanliga människan och det sticker i ögonen på folk.
Inför årets val märker man av den panik som finns bland de traditionella partierna som nu tävlar om att försöka få tillbaka rösterna från SD. Den politiska kartan kommer bli än mer skev och regeringsfrågan kommer bli allt svårare med försöken att frysa ut 25% av väljarna.
Situationen som vi nu befinner oss i beror helt och hållet på de traditionella partierna och inte på populism som man lättvindigt vill påskina. Man vinner inte över väljare genom att kalla dem för dumma i huvudet och rasister för att sedan försöka närma sig SD och deras politik.
Det finns mycket med SDs politik man kan och ska vara kritisk mot men man bör vara försiktig med att skapa ett vi och dem. Man måste få till en vettig debatt och diskussion och visa en respekt mot den demokrati vi faktiskt lever i.
pylon of the pit 