När det gäller blackmetal så är jag ingen direkt fan av vad jag ibland kan uppfatta som bara skrik och skrän. Det finns dock ett undantag och det är Cradle of filth. Den skiva som jag anser är deras absolut bästa är Dusk and her embrace. Kanske är anledningen till att jag gillar den skivan och CoF är att dom inte är renodlade black metallare utan dom går över gränser. Det är mycket Goth över dom och då speciellt den här skivan. Det är en hel del synthstråkar och annat som målar ut hela bilden. Den snabba musiken, åska, vind, vargtjut samt då och då en kvinnas berättande röst i allt. Skivan har en härlig stämning samt är i mitt tycke lättlyssnad även om den har det typiska falsettskriket tillsammans med avgrundbrölet. Men på något sjukt sätt går det ihop här.
Så vill du bara ha en skiva av det här slaget så är denna helt klart att rekommendera.
pylon of the pit 