Det senaste året har det uppstått debatter kring ”rasism” om i sig varit väldigt otrevliga. Den stora stormen var borttagandet av Tintin seriealbum på kulturhuset.
Sen har det fortsatt bråkats kring pepparkaksgubbar och andra förvirrande påståenden om det ena än det andra.
Men kan man inte se saker för vad de är och i det ljus som de skapades i vandrar men ned en farlig stig som leder till ett mycket otrevligt samhälle.
Vi lever trotts allt i en demokrati och i en demokrati måste alla sorters åsikter få plats. Får inte specifika åsikter plats är man inte längre en demokrati.
Man kan kämpa mot fördomar men man kan inte förbjuda människorna som har dem. För vart slutar det då? Vem bestämmer då att mina åsikter är okej? Vilka böcker ska vi bränna? Är vi inte tillbaka till kristallnatten då?
SD får allt mer sympati för att man sparkar på dem som personer. Då skapar man martyrer och underdogs och folk älskar underdogs. Så dom som kämpar mot SD går egentligen deras ärenden utan att veta det.
Så vilken värld vill vi leva i? En där alla sorters åsikter är tillåtna eller en där man måste registrera sin åsikt och där vissa inte är tillåtna?
pylon of the pit 